1Och nu, låt mig uppmana eder, mina barn, att älska rättfärdigheten och att vandra i den; ty rättfärdighetens vägar äro värdige att följas; men orättfärdighetens vägar skola hastigt fela och blifva förminskade.
2För män af anseende i deras tid äro förtryckets och dödens vägar uppenbarade; men de hålla sig långt ifrån dem och följa dem icke.
3Nu låt mig äfven uppmana eder, som ären rättfärdige, att icke vandra på ondskans och förtryckets vägar, ej heller på dödens vägar. Nalkens dem icke, på det J icke måtten förgås, utan eftertrakten
4Och utväljen åt eder rättfärdigheten och en god lefnad. Vandren på fredens vägar, att J måtten lefva och finnas värdige.
5Behållen mina ord i edra innersta tankar, och utplånen dem icke ur edra hjertan; ty jag vet, att syndare på ett listigt sätt råda menniskor att begå brott. De skola icke finnas på något ställe, ej heller skall något råd verka det minsta på dem.
6Ve dem, som uppbygga orättfärdighet och förtryck, och som lägga grund till bedrägeri; ty de skola hastigt blifva störtade och aldrig erhålla fred.
7Ve dem, som uppbygga sina hus med brott; ty ända till grundvalarne skola deras hus förstöras, och genom svärd skola de sjelfva falla. Äfven de, som förvärfva guld och silfver, skola rättvisligen och hastigt förgås.
8Ve eder, som ären rika, ty J hafven förtröstat på edra rikedomar; men J skolen blifva skillda från edra rikedomar, emedan J ej hafven ihågkommit den Aldrahögste i eder lyckas dagar: (J skolen blifva utdrifne, emedan J ej hafven ihågkommit den Aldrahögste i eder lyckas dagar)
9J hafven begått hädelse och orättfärdighet och ären bestämde för blodsutgjutelse-dagen, för mörkrets dag och för den stora domens dag.
10Detta förklarar jag och utvisar för eder, att Han, som eder skapat hafver, vill förgöra eder. Då J fallen, skall han icke bevisa eder nåd, utan eder Skapare skall glädja sig åt edert förderf.
11Låt således dem, som äro rättfärdiga ibland eder i dessa dagar, afsky syndare och de ogudaktiga.